På matbutiken där jag arbetar bär jag sopsäckar med 20 kilo bruna bananer ut till containern. Samtidigt ser jag mammas händer i jorden, vördnadsfullt vårdandes frön som efter ett halvår ligger som juveler på min tallrik, närda av komposten vänd och åter vänd av pappas armar. Om jag kände hon som plockade bananerna, hade det varit annorlunda då? Som det röda äpplet ur en väns hand. Har ni sett juvelerna?

​

​